Hemma bra, men borta bäst

Sitter just nu, på en bekant stol i ett stort rum. Tittar ut genom ett fönster på snö, grå himmel och lövfria träd. Jag är i Hofors. Fruktansvärt otaggad på att stanna i Sverige. Trots en helt oförglömlig upplevelse på hemmaplan igår. Markus Krunegård på spegelen. Och Backstage.

Hur som helst tänkte jag berätta om den sista kvällen, sista dagen och flygresan hemåt i och från Thailand.

Som jag skrev åkte vi och besökte ett tempel på onsdgen, efter lite stek. Finns inte så mycket att säga om det, har ju som ni förstår ett lass med bilder att visa sedan, där står allt skrivet i 1000 ord. Efter templet tog vi oss till "China Town", för att shoppa. Smycken, majs och presenter blev det. Sen sov vi. Eller Lina sov. Jag var rastlös och kunde inte sitta still. Så jag sprang ner till en dator tills jag väckte Lina och vi kunde, äntligen gå ut, och äta, en pad thai. God pad thai denna gång. Och en Singha. Vi köpte med oss shakes tillbaka till hotellrummet så att vi kunde blanda ner vit rom i dem. Något jag kan rekommendera. Ute i natten, hittade vi på Marcus från Koh Tao. Han tog med oss till sina vänner;, Jonis, Björn, Pen med flera. Det var speciellt och annorlunda, och jag hade trevligt. Stannade uppe till 05.30, för att verkligen suga ut så mycket som möjligt av sista natten i landet.

Sista dagen, slappade vi. Åt brakfrukost vid Villa Cha Cha och låg vid poolen till fem på eftermiddagen. Shoppade på oss allt vi inte hade shoppat. Jag käkade livsfarlig sushi. Halvljummen, på matmarknad. Det var så gott. Jag hade längtat efter Sushi länge. Och en sista pad thai. Givetvis. Mindre bra. Det sista vi gjorde innan taxin kom och hämtade oss från Sawasdee House var en timmes nack- och ryggmassage för Linas del och en ansiktsbehandling plus lite hårklippning för min del. Perfekt avslut.

Taxichauffören var också så söt. Vilket gjorde det hela lite jobbigare att åka genom gatorna i Bangkok. Se de sista färgerna av Thailand. Höra de sista "lovsångerna", thaisorlet: "Same Saaaame", "Sawasdee Kah"...

Och nu är jag hemma, visserligen lite uppåt väggarna för att jag ska träffa Gabbi, Sanne och Torkan iväll och efter den perfekta Markus Kurnegård-kvällen, men gud så jag vill tillbaka. Detta har varit den absolut bästa, lyckligaste resa jag varit med om. Tack alla. För allt. Och, jag kommer tillbaka, kanske väldigt snart...

...men först, ses vi i München om en dryg vecka!

PUSSSS!