Bis Mittwoch

Jag àr sa lycklig. Inget flygplan hemat, medfar att jag stannar til pa onsdag i staden. Aker hem med pappa som rakar ha lite arbetssysslor i München. Sa igar firade jag litegrann. Efter min sista skoldag akte jag hem och sov i nagra timmar för att sedan tillsammans med Selene och varan nya rumskamrat Stephany, ta oss till Münchner Freiheit där Stefano, Jonas och Parik väntade pa att vi skulle äta. Ett argentinskt steakhouse med helt underbar mat. För mig blev det en American Mix innehallandes grillad majskolv, spare ribs, chicken wings och bakad potatis. Efter maten mötte vi upp ett helt gäng med fler EF:are, partysugna EF:are. Det blev EM-park denna fredagen ocksa, jag klagar inte. Ikväll blir det troligen Kultfabrik, jag hoppas, För pa Kultfabrik har de världens godaste Vodkashottar. Som jag ska bjuda pa sadana i Sverige när jag kommit tillbaka.

PUSS sa länge!

Vulkaner pa Island, glädje i München

HAHAHAHA, jag skrattar sa jag dör. Eller lever mer än nagonsin. Onsdagens konsert var vacker, underbar och stralande. Är sa glad för att jag skippade skolan och följde med dit istället, pa "Carmina Burana". Men det är inte bara därför jag skrattar. Vulkanen pa Island nnebär eventuellt, förhoppningsvis, troligen att jag inte kan flyga hem pa lördag. Fler dagar i München. Fler glada lyckliga stunder, jag ska inte säga att stunderna i Hofors inte är glada och lyckliga med rätt personer, för de är dem, men detta kan väl fa vara nagra timmar extra.

Hur som helst, igar efter skolan, lunch med Jonas, Stefano, Patrik och Marko, blev det först och vid kvällningen middag pa en mexikansk restaurang med ett gäng latinos och Jonas, Stefano och Patrik. Gott! Efter det begav vi oss mot Tapa Tapa, en studentpub, där det var meningen att vi skulle kunna bekanta oss med de nya studenterna, det kom dock bara en. Haha. Skoj hur som helst. Ikväll blir det fin middag och sant, först sista skoldagen, huuhu. Haller tummarna för att det inte ska bli sista heldagen i München!

PUSSSS!

Mera München

Shopping i mandags med Agnes blev inte sa mycket shopping men massor med prat, om lite för extrema sms och allt fran höger till vänster i dokusapan EF. Jag hittade tva par skor jag ska köpa, och en tröja jag köpte. Alltid nagot. Vi avslutade rundan med en hallon- respektive mangosmoothie.

Igar, efter skolan, blev det minigolf. Kan erkänna att jag var aningen nervös innan. Jag vet hur fruktansvärt langt ner mitt humör faller om jag förlorar, och det kändes inte särskilt välkommet. Men, ut ur matchen gick jag som trea efter Marko och Stefano...en bit därefter kom resten. Vid kvällningen tog jag och Selene oss in mot centrum, at olika hall. Bio bio, med min lille vän. Shutter Island, pa tyska. Haha.

Idag ska jag vara superkulturell och skippa de tva första klasserna för att ga pa en philharmonisk konsert. Ser faktiskt fram emot det.

Tschüs!

München

4 april
Nu är jag framme i München. Utan något trådlöst nätverk, vilket är okul. Ingen kan engelska här så jag får kämpa mig fram på min halvtaskiga tyska. Vilket i och för sig är bra. Kanske att den inte är halvtaskig om två veckor. Hela flygresan gick fint. Ända tills jag landat och fått min väska. Jag förväntade mig en trevlig dam med en skylt som det stod Sara Olsson när jag gick ut i ankomsthallen. Men icke. Jag var själv. EF´s kontor i Stockholm har påskstängt så dit gick det inte att ringa. Blev ett fint samtal, med min tidigare nämnda taskiga tyska, till Rosemarie. Damen som jag bor hos. Hon föreslog att jag skulle ta en taxi, spara kvittot och låta skolan betala tillbaka mig senare. Så blev det. Och nu sitter jag här i min tyska säng hos mitt tyska värdpar. Trevliga. Men de pratar tyska och det är svårt. Likaså tjejen jag delar rum med, Selene. Ingen engelska. Schweizhitalienare. Men det ska nog gå. Hoppas jag kommer kunna prata mer med henne snart. När tyskan flödar.

Tschüs!

6 april
Damen und Herren, Jüngen und Mädchen

Tyskan flödar. Det gör den. Har nog inte pratat så här mycket tyska under hela min tid som elev i det tyska språket, som började år 2002!!!! Det är verkligen guld att Selene, min rumskamrat inte kan någon engelska så jag verkligen blir tvungen att prata tyska, för det är det enda kommunikationsmedlet vi har gemensamt. Igår, annandag påsk var en ledig dag, och då drog Selene med mig ut till die Schwimmbad, vid Olympiaplatze (där stora ombyggnader pågår inför vinter-OS 2018). Där träffade jag ett helt gäng med kompisar till Selene som jag givetvis inte kan namnet på då alla kommer från konstiga ställen så som den italienska delen av Schweiz, den franska delen av Schweiz, Mexico och Venezuela. Det är så mycket latinamerikaner här. De har praktiskt taget tagit över skolan. Efter att jag fått visa upp min thailändska solbränna en stund, tog vi tunnelbanan till en mexikansk restaurang (såklart!), där blandades tyska med engelska, spanska, franska, svenska och italienska. Ett enda stort virrvarr av ord och dialekter. Minst sagt en spännande upplevelse, som avslutades på en Sportzbar med extremt billig öl (extremt billig öl om man är svensk). En liten glasflaska 33 cl för 2 €. Klockan 01.33 var jag och Selene tillbaka i lägenheten. Smygandes...

...sovandes...

...07.00 och väckarklockan ringer. Snooze. 07.40. Stiger upp. 08.15 på gång mot tunnel och min första dag i skolan. Resan till skolan, hade jag helst försvunnit i drömmarnas värld och sovit några stationer extra. Det kallar jag müde. Väl där blev jag presenterad för tjejen (glömt hennes namn också) som skulle guida oss hela första dagen och rektorn: Dr. Jürgen. Dagen till ära var jag tillsammans med fem andra studenter helt nya på skolan. En amerikanska, tre irländskor (väldigt irländska irländskor) och en französishschweiz (franskschweiz).

Jag är äldst på skolan har jag kommit fram till också, jag och Selene. De flesta är 18, flera är 16. Okej, en som var 21 träffade jag på idag, men annars känner jag mig som großmutter.

Hur som helst fick vi en introduktion om hur kursen kommer se ut, vad för olika aktiviteter det finns att följa med på och lite kort om München. Efter den fina introduktionen var det dags för test, och ärligt talat så darrade jag lite lätt på fingertopparna. Har ju för i tusan inte skrivit ett prov på nästan ett år. Det här med skola har ajg nästan glömt. Tror att det gick hyffsat då det senare visade sig att jag inte hamnade i den enklaste gruppen, gillar nivån helt enkelt, och tror absolut (vet) att jag kommer utvecklas. Eller kanske inte jag, men min tyska. Just det.

En längre introduktion på München fick vi en bit bort med tunnelbanan. Vi såg slott, Florenskopior, kyrkor och den äldsta delen av gamla staden i München. Inte minst gick vi igenom Hofbräuhause. Det riktiga Hofbräuhause. Jag klagar verkligen inte på München. Vädret idag har varit precis som jag har hoppats på. Solen skiner, det är svenska maj/juni-väder här i staden för tillfället. Och imorgon ska det ännu varmare bli.

Min första lektion fick jag idag också. Jag fick börja med att presentera mig för gruppen, und so weiter und so weiter...sedan spelade vi ett litet spel. Dagen avslutades i West park, vid Bier garten. Där vissa drack öl, i solskenet, vissa åt pretzels och andra bara satt och skrattade. Helt okej vill jag nog säga att det är här i München. För tillfället ligger Selena och facebookar i sin säng och jag sitter i min säng och skriver, ja, givet. Utan internet. Gråter blod.

Ha de!

12 april
Jag är så dålig på att skriva. Ännu sämre på att ladda upp. Har ännu inte hänt. En hel vecka i München har passerat och så mycket har hänt. Jag älskar detta stället och vill inte åka hem redan på lördag. Skolan har flytit på bra. Kvällarna har mestadels spenderats på nattklubbar. I torsdags var vi i Kultfabrik, ett ställe som har en hel drös med nattklubbar. Vi höll oss inne på Rafael. Där träffade jag ett gäng svenskar, vilket var himla skönt, att faktiskt kunna prata sitt modersmål med någon.

Fredagskväll tog vi oss till EM-park, tror det heter så. En gigantisk nattklubb med bra musik och beställde man en drink/shot i baren fick man två. Guld.

Lördagen sov jag till 17.00 och låg kvar i sängen till 19,.00. 21.00 befann jag mig på en resaturang med SUSHI!!!! tillsammans med Alle, Jonas och Stefano. Som jag längtat efter sushi. (Och Gabbi, om du läser detta så hittade jag sushi-kupongerna när jag kom hem). Efter mötte vi upp fler människor från skolan och tog oss än en gång till Kultfabrik, denna gång ett ställe som heter Desperado. Champagne champagne blev det. Jag gillar att många språkstuderande är människor med mycket pengar.

Igår söndag, åkte jag tillsammans med Breana, Helene och Lucie till Nürnberg. En liten stad i medeltidsstil. Vackert vackert. Jag var modig och testade på kalvlever. Det var gott, supergott.

Idag blir det shopping med Agnes efter skolan. Woho.

Pusspuss

Hemma bra, men borta bäst

Sitter just nu, på en bekant stol i ett stort rum. Tittar ut genom ett fönster på snö, grå himmel och lövfria träd. Jag är i Hofors. Fruktansvärt otaggad på att stanna i Sverige. Trots en helt oförglömlig upplevelse på hemmaplan igår. Markus Krunegård på spegelen. Och Backstage.

Hur som helst tänkte jag berätta om den sista kvällen, sista dagen och flygresan hemåt i och från Thailand.

Som jag skrev åkte vi och besökte ett tempel på onsdgen, efter lite stek. Finns inte så mycket att säga om det, har ju som ni förstår ett lass med bilder att visa sedan, där står allt skrivet i 1000 ord. Efter templet tog vi oss till "China Town", för att shoppa. Smycken, majs och presenter blev det. Sen sov vi. Eller Lina sov. Jag var rastlös och kunde inte sitta still. Så jag sprang ner till en dator tills jag väckte Lina och vi kunde, äntligen gå ut, och äta, en pad thai. God pad thai denna gång. Och en Singha. Vi köpte med oss shakes tillbaka till hotellrummet så att vi kunde blanda ner vit rom i dem. Något jag kan rekommendera. Ute i natten, hittade vi på Marcus från Koh Tao. Han tog med oss till sina vänner;, Jonis, Björn, Pen med flera. Det var speciellt och annorlunda, och jag hade trevligt. Stannade uppe till 05.30, för att verkligen suga ut så mycket som möjligt av sista natten i landet.

Sista dagen, slappade vi. Åt brakfrukost vid Villa Cha Cha och låg vid poolen till fem på eftermiddagen. Shoppade på oss allt vi inte hade shoppat. Jag käkade livsfarlig sushi. Halvljummen, på matmarknad. Det var så gott. Jag hade längtat efter Sushi länge. Och en sista pad thai. Givetvis. Mindre bra. Det sista vi gjorde innan taxin kom och hämtade oss från Sawasdee House var en timmes nack- och ryggmassage för Linas del och en ansiktsbehandling plus lite hårklippning för min del. Perfekt avslut.

Taxichauffören var också så söt. Vilket gjorde det hela lite jobbigare att åka genom gatorna i Bangkok. Se de sista färgerna av Thailand. Höra de sista "lovsångerna", thaisorlet: "Same Saaaame", "Sawasdee Kah"...

Och nu är jag hemma, visserligen lite uppåt väggarna för att jag ska träffa Gabbi, Sanne och Torkan iväll och efter den perfekta Markus Kurnegård-kvällen, men gud så jag vill tillbaka. Detta har varit den absolut bästa, lyckligaste resa jag varit med om. Tack alla. För allt. Och, jag kommer tillbaka, kanske väldigt snart...

...men först, ses vi i München om en dryg vecka!

PUSSSS!

Dubbelt upp i storstader

Ljog nar jag sa att vi ses i KL nasta gang. Visst var jag i KL, men inte lamnade jag ifran mig nagot livstecken, till er. Ni fick inte folja med, som jag sa promt lovade. Istallet kommer en liten fin sammanfattning om vad vi gjorde, i staden utan sjal och hjarta. Fullt med banker och shoppingpalats.

For Kuala Lumpur ar inget stalle att foralska sig i. Det ar ett fore detta gronomrade som har plattats har och dar, fyllts med enorma byggnader, banker (varldens tataste bankstad tror jag) och extrema shoppingmojligheter. Vi borjade varan vistelse med att leta efter varat boende, Serai Inn. Visade sig vara ett stalle med, tro det eller ej, hjarta. Delat badrum och ett sallskapsrum med vattenkokare(!!!!) och andra nodvandigheter. Vi var nastan ensamma dar, sa allt var vart. Personalen ocksa. De hjalpte oss en hel del med att hitta dit vi ville komma.

Forsta dagen, fredag, kom vi till "China town" och "Little India". China town bjod pa mat, med risk for allvarliga magsmartor. Torgshopping. "Little India" gav oss 50 % av "China town".

Under lordagen gick vi till "Lake garden", en magnifik tradgard, planterad av engelsmannen da Malaysia var en brittisk koloni. Vi sag en brakdel av det, for mycket att ga, sa vi nojde oss med orkideer och hibiskusar (Malyasias nationalblomma). Under kvallen tog vi oss friheten att besoka Hard Rock Cafe Kuala Lumpur. Trots aldersgransen pa 21 ar. Personalen alskade oss. Coola malayer. Mindre coolt band (playback) och supertontiga tyskar. En Hard Rock Cafe t-shirt rikare! Cred till DJn som satt alldeles vid vaggen med mannen, myten legenden - Bruce Springsteen. Som jag och Maria blev begeistrade over. Djn spelade en Bruce-lat efter att vi tittat lite extra pa Nils Lofgrens autograf och Little Stevens klader. Ett vackert erbjudande fran en till en borjan bara vanlig trevlig man fran Indien, fick jag och Maria mojligheten till, efter lite snacksshopping pa affaren runt hornet. Det lat lite sa har, efter att vi smasnackat om vad han gjorde i KL:

- And girls, do you need a boy?
- What do you meen... "a boy"? (Misstänkt)
- You know for...
- No, thank you! (HERREGUD!)
Gå snabbt därifrån. Kippa efter andan. Försök att inte flabba ut i stort garv.

Nar man ar i en stad som innehaller 90% banker och shopping, ar man val tvungen att branna pengar (istallet for hud som vi gjort alla andra dagar). En taxi till Medaka Times Square blev det. Ett 12 vaningar hogt hus, fyllt med shopping, shopping, shopping och en bonus. Vi hann med 3 vaningar shopping, och i de vaningarna bara en liten del. Pa 7 timmar. Avslutade med bonusen. Stort nojesfalt mitt i rabaldret. Sista kvallen gjorde vi det obligatoriska besoket i KL tower (efter lite formula 1 i simulatorn). 421 meter hogt. Grym utsikt over ett regnande KL i morker. Belysta skrapor. Belysta Twin Towers (451 m), som vi sag fran marken dyngblota en eller tva halvtimmar senare. Ett drapligt slut pa dagen med upptakten att Malins mobil hamnat i en taxi. Vi gjorde i alla fall KL. Pa tre dagar.

Nu ar jag och Lina i Bangkok. I mandags tog jag och Lina flyget hit. Efter massor med krangel med bussar, flyg och taxi - och ett sorligt adjo av Maria och Malin som fortsatt sin resa mot Singapore. Har i Bangkok bor vi pa Sawasdee House, bara 100 m fran Khao San road. Superbra stalle, med tillgang till pool i "Villa Cha Cha" (systerhotellet), och dar steker vi lite mer an vanligt. Skippar SPF nu. Och flagnar som aldrig forr.

Sa har langt alskar vi Bangkok och Khao San road. Till skillnad fran KL har Bangkok sjal, hjarta, musik, farger och mystisk mat. Pa kvallarna gar de runt och saljer stekta skorpinioer, maskar och andra kryp. Knaprigt. Igar var vi i MBK, ett shoppingcenter med blott 8 vaningar, men massor med billigt. Oj, som vi har shoppat. Kan gladja er med att en majoritet av det jag har kopt ar presenter (hor pa den ni familjen).

For er som inte vet, ar Khao San road backpackergatan. Fullt med manniskor fran hela varlden, och massor med fart, musik, mat och fest. Och shopping. Idag planerar vi att ta oss till ett tempel. Eventuellt avsluta dagen med en sista utgtang i landet. Ar val ett maste har pa Khao San road. Men forst lite stek vid "Villa Cha Cha".

Imorgon aker vi hem. Sorgligt. Sorgligt. Men ack sa skont. Ses i Sverige nasta gang.

Puss pa er!

PS. St Paddys day var bra. Mycket bra. Har lite fint filmbevis att presentera i mitt hemland, pa fredag eller lordag.

Ao Nang

Visst saknar vi Koh tao. Men vi gillar Ao nang. Igar gick vi ut, jag och Maria. Tillsammans med Josh, Dave och J. Traffade Josh och Dave i Koh Tao, och de skulle ocksa hit sa vi slar liksom folje. Det blev en del spannade baror, fulla med tjejer i suspekta klader. Hand i hand med aldre europeiska man. Traffade pa ett gang svenskar. Och jag minns vad samtliga heter; Johanna, Emma, Sofia, Mie, Johan och Henke. Vi dansade loss pa Luna Bar. Jag och Maria forlorade en flip flop vardera. Shit happens. Har sammanlagt tappat 1,5 par flip flops i detta landet. Kvallen slutade forresten i lite smalt hud pa smalbenet. Inte skont.

Svettas ihjal snart.

Idag gick vi upp tidigt for att bege oss ut pa aventyr. Amlin och Lina skulle till den vackra on Hong, jag, Maria och Josh skulle ut pa action. Rafting och ATV. Raftingen var helt sjuk. Vi satt sju pers i en gummibat och slogs och kampade oss ner for alven med sakert 30 andra raftingbatar. Helt sjukt roligt. Efter raftingen vantade ATV, fyrhjulingar. Laskigt och jobbigt till en borjan. Men pa slutet ville jag inte sluta. Maria korde rakt in i bushen, tillsammans med ett vackert skrik. Bonus pa resan var besok vid vattenfall och apor. Valdigt skont att bada i kallt vatten, osaltat dessutom. Ar ganska stolt over hur Maria klarade av aporna ocksa. Grym dag helt enkelt.

Ikvall firar vi St Patricks day. Sjukt taggad. Overlycklig over tt vi bor granne med en av de tva irlandska pubarna i omradet. Nasta gang ses vi i KL - Kuala Lumpur.

Ciao.

Koh Tao - Ao Nang

Sista heldagen pa Koh Tao inneholl fina saker. Malin tog PADI Advanced Open Water Diver. Dyk i morker och pa 30 meter. Sa sjalvklart stog pa schemat att fira. Vi skippade middagen och gick direkt pa olen. Nere hos vara kanadensiska grannar; Cody, Derek, Graham och robotmannen. De alskade country och hatade amerikaner. Efter att bekantat sig med dem drog vi med dem till Elias (Fredrik fran Hofors som vi traffade i Samui och aven stotte ihop med pa gatan i Koh Tao) boning, dar vi traffade annu fler folk; Erik, Rasmus och en tredje...

For det ar ungefar vad man gor pa den har resan. Traffar folk. Och jag alskar det. Alskar livsstilen. Allt ar sa bra och jag vill inte aka hem. Inte an. Inte om bara en dryg vecka.

...hur som helst var natten lang och annu battre an forra utgangen pa Koh Tao. Jag har verkligen foralskat mig i Koh Tao. Allt ar sa mysigt. Alla ar basta vanner efter en dag.

11.00 checkade vi ut fran varldens basta hotell i Koh Tao. Nattbaten till Surrathani gick inte forran 21.00 sa tiden utnyttjade vi pa basta satt. Stek! Jag har faktiskt klarat av det enastaende arbetet att komma ikapp Malin och Maria i farg.

Vi vandades en aning infor hur nattbaten skulle vara. Skulle vi sova i sma klaustrofbiska bas, eller lyxiga kupeer? Svaret var bra. 50 cm breda sanger som lag tatt ihop. Extremt mysigt. Som gjort for att skeda med okanda och kanda. Framme i Surrathani skreke en gubbe HOLIDAY HOLIDAY. Dit skulle vi. Det ar val semster vi ar pa? Han kastade in oss pa en liten tuk tuk. Fullsmockad, sa vaskorna fick inte plats. Inget problem. Ordet problem existerar inte i Thailand. Samtliga vaskor kastades upp pa taket. Utan snore. De bara lag dar. Med en fart pa 2 km/h snabbare an vad vi akte, hade de garanterat flygit av. Atminstone Malins vaska som lag langst ut. Vi slapptes av pa ett ackligt cafe. Dar vi fick vanta och vanta. Tills Maria gick pa toa. Da blev det brattom. Inkastade i ny tuk tuk. Avslappte nagonstans och hanvisade till en buss som var ihoplappad overallt. Ett latt knytnavsslag och platen hade brackts. Dock fick vi vanta innan bussen skulle ga. Vanta tills Thailandaska passagerare stigit pa. Men vi sov, jag och Maria. Sa tiden gick fort. Och nu sitter jag i Ao Nang, som var varat mal. Igar solade vi nar vi kom fram, och pa kvallen gjorde vi det vi langtat efter ett tag. Vi at. Gott. Troligen det godaste kycklingspettet jag nagonsin atit.

Idag har vi akt longtail-boat till Phranang. Ligger ocksa vid fastlandet, men det ar omringat av berg sa anda sattet att ta sig dit ar via havet. Fruktansvart vackert. Mycket likt James Bond-on, fran filmen "The man with the golden gun", som faktiskt inte ligger alls langt harifran. Pa on fanns ett offertempel i en grotta. Det som offrades var en liten skal med mat, en fanta och mangder med snoppar. Stora som hus, nastan. Och manga. Nu under kvallningen har vi atit mera. En pad thai. Dalig pad thai. Snal pad thai. Vagde dock upp den daliga pad thaien med gott kycklingspett. Och thai-pannkaka med mango och nutella. Avslutar dagen pa detta internetcafeet med en watermelon-shake. Jag alskar watermelon-shakes. Har troligen druckit fler an 20 stycken sedan jag kom hit. Imorgon blir det kanske lite kanot, eller en trip bland oarna i narheten. Och mera mat!

Ciao Ciao!

PS. Har bytt stil idag. Kope en DC-keps. Den ar grym. Eller snarare jag ar grym.

11 mars

Ikvall har jag gott om tid vid datorn, inklusive valdigt billigt internetcafe, blott 1 TBH per minut. Vi ar fortfarande pa Koh Tao och har antligen bestamt oss vart det leder harnast. Vackra Ao Nang som tydligen har en hel massa bra mat, flyr vi mot pa lordag.

I Koh Tao har det hant en hel del sedan sist. Lampligast ar val att borja med tisdagen. Maria och Malin skulle uppleva sitt forsta open water-dyk. Jag och Lina foljde med pa baten for att snorkla. Det var tufft att stiga upp halvsju pa morgonen, men efter att ha simmat bland fiskstim, koraller och sma lekande fargglada fiskar sa var vi mer an val nojda over att ha foljt med. Kvallen inneholl en del smartsamma och skrattfyllda ogonblick vi inte ska tala om har. Helt nyktert.

Igar, var det ocksa tankt att vi skulle med pa boten. Dar hindrade dock en smygande infektion i min hals och mina oron oss, och vi lag kvar i sangen, at frukost, sag pa daliga HBO-filmer. Och sol sjalvklart sol. Lite mer brunfarg. Lite mer falu rodfarg. Kvallen blev givetvis att fira Malin och Marias certifiering: Open water-diver. Borjade pa Bans - firman som ager hotelet, dykkurserna och restaurangen dar vi at - tillsammans med Niklas (dykkurskompis til Maria och Malin) och hans van Chrille. Kvallen avslutades i varan pool med ett helt gang manniskor. Helt underbart lyckad kvall.

Dagen idag vill jag kalla den stora slappdagen. Malin var duktig och steg upp tidigt for att paborja kursen till att bi advanced open water-diver. Jag, Lina och Maria lag kvar i sangen, sag pa filmer, at frukost, sag mera film, at nudlar. Maria forbarmade sig for att hon hade sa ont i tinnignen nar hon gaspade. Jag lag och forsokte komma pa vem som slagit i tinnigen under gardagskvallen. Jag sa det till Maria. Givetvis var det Maria som lyckats sla i tinningen i handfatet, da hon forsokte skaka ut vatten ur orat. Dessutom insag vi att frysen haller. Marias mjolk hade fryst. Manga fina insikter gav morgonen oss. Vi gick i alla fall ut och solade under MOLNEN i cirkus tva timmar, tills regnet kom.

Just nu ar jag matt, kanske inte sa belaten efter en halvtaskig bolognese. Maria far fransk manikyr, Malin och Lina tar en rygg-, axel- och nackmassge.

Ses snart. Puss.

SPF 20

Har kort om tid, sa detta gar fort. Igarkvall fick jag och Lina varan forsta thaimassage, helt underbart. Malin och Maria holl hus pa annat hall, introduktion av dykkursen.

Vi avslutade dagen med grillspett, chang (for min del) och kvallsdopp under stjarnklar himmel (jag och Lina).

Idag har Maria och Malin dykt i poolen. Jag och Lina har stekt, och stekt och stekt. Med sankt solskyddsfaktor, grillat majskolvspett pa stranden och en klart lysande rodfarg pa utvalda delar av kroppen. Mycket vackert. Jag har iskall aloe vera att tacka for att man inte ska bli blandad.

Koh Tao

Efter alla 6 dagar i Koh Panghan ar jag fullkomligt utsliten. Sista kvallen hade vi en avskedsmiddag med Stockholmstjejerna som akte vidare mot PhiPhi over natten. Jag, Lina, Maria och Malin tog farjan dagen efter till Koh Tao, dykon. Igar natt och idag natt sover vi pa ett billigt hotell vid piren, for 400 baht natten. Flakten i taket later som en bat. Det forsoker jag i alla fall intala mig for att bli avslappanad och mojligtvis somna. Resten av ganget upplevde andra varldskriget i natt.

Nu ikvall har vi avnjutit en romantisk och lyxig middag i Bonde soker fru stil vid havet, pa klippor. Betalade hela 100 bath for en Padthai, men ack sa god. Det hela avslutades i en svarm av flygmyror och mitt taffliga forsok till att saga att vi ville betala:

"Can we play...pay?"
SKRATTT!...och skamtande gester fran de thailandska servitorerna.

Imorgon kommer vi forflytta oss mot Saaire beach har pa on. Lite mer drag dar och ett betydligt fraschare hotell, tror vi. Kylskap, ac, tv, dvd och fyra baddar i ett rum ar vi lovade for 1500 baht per natt. Genom det hotellet ska aven Maria och Malin ga en dykkurs. Jag och Lina kommer snylta lite pa dykbaten och snorkla darifran. Kanns lite awesome, och kanns som att jag ar valdigt trott pa att inte ha de 3 sista bokstaverna i alfabetet.

Allt for denna gang, hejhej

/Sara

3 mars

Tok det kan bli. 27 februari menade jag givetvis i foregaende inlagg. Ar lite problematiskt att skriva pa dessa tangentbord sa haller mig ganska kort, for jobbigt annars. Man blir sa lat av denna varmen. Idag ar fjarde dagen pa Koh Phangan och en hel vecka i Thailand avklarad. Langa natter, mycket sand, mycket sol, mycket dricka. Manga buckets. Livet. For att inte namna nya manniskor. Jessica, Jossan och Tessan ar mer an mycket trevliga att ha extra i sallskapet, vi har massor med roligt. Allt bra i mangder. I overmorgon tar vi oss till Koh Tao. Kanske ta dykcertifikat, kanske inte. Avvaktar. Kanske ta sig en funderare over en timmes Thai massage. Hors snart, puss!

PS, till mamma och pappa, som glomt att de har en dotter i Thailand. Ni kan val iaf skicka ivag ett sms, eller till och med sla pa stort, ringa. Mobilen ar last pa telia sa kan inte skaffa thainummer heller.

27 januari

Nu ar jag pa plats i Thailand, det har hant myckt sedan jag kom hit sa tankte forsoka att sammanfatta allt i nagra fina stycken, det hela borjade hur som helst med bil fran Hofors och Hastbo till Arlanda. Extremt manga minusgrader bytte jag och Lina ut mot 10 plusgader i Wien. Vi tog bussen fran flygplatsen i det tyrolska landet in till city. Vi konstaterade att wien ar en kombination tillsammans med Donau av Gavle, Goteborg och Stockhom. Mest gick vi en hel del, men vi lyckades ga in i tre storslgna kyrkor (komme bilder en annan gang), nastan besoka Spanska Ridskolan och ata bade Sachertarta och Wienerschnitzel. Och en stor Gosser pa det.

Efter Wien kommer Bangkok, en dyr taxi till busstationen och en mystisk nudel. Vid busstationen sag vi munkar som shoppade cd-skivor och sist tog vi bussen till Koh Samui. 13 timmars bussresa inkluderat av ett matstopp som kunde liknas vid skolmatsal pa strikt skola. Tror jag.

I Koh Samui tog vi en taxi till Marias och Malins hotell. Tyvarr hade bokningnen med varat rum kranglat sa vi fick leta reda pa ett annat, och det hittade vi med huvudet pa skaft. En fin bungalow med fin utsikt, och inga kackerlackor.

I Koh Samui har vi atit extremt god och billig mat. Pad Thai ar definitivt inte att underskatta!! Och frukten ar bade billig och gudomlig i detta landet. Pa kvallarna har vi tagit oss till en strand langre bort for att se Timbuktu, Magnus Tingsek, Looptroopers och Sahara Hotnight. Basta ar att jag, Lina och Maria lyckads fa en gruppbild md Timbukta, cred cred! Traffade aven pa en Hoforsare pa festivalen, Fredrik Eliasson. Och annu fler Hoforsare pa varan strand i Koh Samui...minns inte riktigt vad de heter men ni kanner dem antagligen.

Nu sitter jag pa ett hotell i Pang Ghan om jag inte minns fel. Har vankas full mooon festival. 30 000 pers och sjukt mycket fest. Marias och Malins vanner Therese och Josefin har anlant tillsammans med sin kusin Jessica. Sa vi har fullsmockade hotellrum nu. Tror det kan bli bra. Vi hors nog ganska snart.

CIAO CIAO!

OMSTART

Det är nu exakt 4 månader sedan jag åkte hem från Italien. Jag ångrar inte att jag åkte dit, och jag ångrar inte att jag åkte hem. Under tiden har jag tränat, jobbat, bakat julgodis, firat nyår som om det vore första gången och inte minst bokat nya resor. Det sista tillsammans med de människor jag umgåtts med som mest hemma i Hofors. För ja, om en vecka, tar jag och Lina Larsson flyget till Bangkok och bussen till Koh Samui, och där någonstans är det tänkt att vi ska möta upp Malin Molén och Maria Backsell, som nu spenderat snart en månad i Thailand. Lika länge som det är tänkt att jag och Lina ska inkräkta på deras äventyr, bland..tjaa, vad jag hört, rabiesapor, thaiboxning, Singha och stränder........! Kommer troligen bli helt fruktansvärt bäst.

Den 26 mars, samma dag som jag och Lina landat i Sverige, avslutas kvällen på Spegeln i Gävle, tillsammans med killen med orden på jorden, Markus Krunegård. Inte mindre än 1 vecka senare bär det av på ytterligare en resa, på tu man hand, mot München. Där ska jag utveckla mina språkliga kunskaper i Tyska. Jag har inga förväntnignar, jag vet ingenting om hur det kommer bli. Jag vet bara att jag ser fram emot det, full av ambition, och sprittande nyfikenhet.

Och just därför, säger jag ännu en gång, hej, till er. Utvecklar Italien-bloggen, till världsbloggen. Det finns ingen ände. Inga begränsningar. Jag åker vart jag vill. Och ni får följa med.