Jag hugger i sten, men jag tror att jag sakta börjar se en kontur

Och ja, den konturen har Ystad i syd och Trerriksröset i norr, Smögen i väst och Sundsvall i öst.

Hela förra veckan startade jag varje dag med att lära mig italienska i Viareggio. Jag har träffat enormt mycket trevliga människor där. Mina fikapauser med ett gäng irländare var helt suveräna och under lördagskvällen gick jag ut i Viareggio, och bröt min 2 månader långa svit som nykter, tillsammans med Kate, Krista och Lina från Hongkong, Schweiz respektive Skellefteå. Vi hade minst sagt roligt och hamnade mitt i Salsacirkusen i Viareggios svar på Central Park.

Trots denna totala vändning i mitt sociala liv i Italien, har jag bestämt mig för att nå nya höjder. Nordliga vindar. På torsdag möter jag hösten på Skavsta. Jag kommer sakna macchiato och pasticerior. Men mest glädja mig åt den bästa erfarenheten i mitt liv hittills. Hoppas på fler sådana (dock utan att drunkna i saltvatten från tittorganen).

De sista dagarna ska jag dricka macchiato på Angelo's, äta sushi i Viareggio och köpa knas på marknaden i Forte dei Marmi.

Arrividerci!

Viareggio, scuola di lingua

Har träffat på en engelsman, en engelskkvinna, en Hongkong/USA-tjej, en svenska och en extremt trevlig italienska till språklärare. Är mest förvirrad nu, och avvaktar om hur jag ska fortsätta med Italien. Möjligtvis att en tripp med en Schweiziska, en svenska och en Hongkong/USA-tjej i helgen kan hjälpa mig. Kanske.

Lev ändå

Laddar batterier. Imorgon är det dags för mig att börja tala italienska i Viareggio. Fortfarande matad med influensatrötthet dock. Kör in på Wallander-spåret ännu en dag.

Och när jag tänker efter, så här långt efter så kan jag se hur fel det blev. Ibland gör man rätt, ibland gör man fel, lev med det.
- Markus Krunegård

Hallelujah!

MEN, jag känner mig helt plötsligt väldigt hoppfull inför detta. Jag tror att mitt liv kan gå riktigt bra. Jag tackar Kurt Wallander (och några verkliga människor som inte finns fysiskt närvarande men ack så närvarande i tanken, ni vet vilka ni är), till min ändrade sinnesstämning. Men enda sociala tillgång under eftermiddagen.

Till lunch fick jag en väldigt god risotto med massor av fisk. Eller snarare skaldjur, frutti di mare. Det var gott! Fattar ni gott gott gott. På eftermiddagen gjorde jag scones och varm choklad och te. Det kändes som hemma. Samtidigt såg jag på Kurt och gänget, och plöstligt log jag.

Hellre en varm kram i minusgrader, än ett "buongiorno" i sommarvärme...

Jag har gått och snuvat i tre dagar nu. Idag har jag till och med fått en släng av feber under eftermiddagen misstänker jag, fryser som en stucken gris. Lyssnat på Winnerbäck, massor massor, och Maia Hirasawa. Gudomligt. Inte mycket att rapportera om från Il mio bel mondo (falskt) i övrigt. Ska alldeles strax trippa ner till familjen och äta mat. Mat, spännande att se ifall det blir kokt potatis och morötter eller bresaola och mozzarella?! Haha.

..och "hellre gröt tillsammans, än fläskkotlett ensam" - Lukas Moodysson.

Spotify Premium<3

Har levt ensam i dubbel bemärkelse de senaste två veckorna då Spotify bestämde sig för att haverera min användare efter två veckor utomlands. Och det tog mig ytterligare två veckor att skaffa premium. Men nu kan till och med jag inse att livet är underbart så länge man har musik, oavsett vad man omringas av - närhet som frånvaro. Jag kan inte sluta beundra Anna Bergendahl's (sötaste tjejen i Idol, hösten 2008) version av "Nothing Compares 2 U".

Bialetti

Det känns rättfärdigt att välja att åka hem, nu när jag äger en Bialetti Original för 2 koppar. Men jag avvaktar, och ser vad måndagen vill erbjuda. Jag äntrar språkskolan, och förhoppningsvis nya kontakter.

Lerici

Triathlon-utförare som klarat av simsträckan//Leo på ett litet fik//Jag med utsikt över Lerici//Tommaso med utsikt över Lerici//Tommaso, Leo, Stefan//Jag och Lerici//Affisch (tryck på bilden och se förstoringen, någon Björn Larsson är konstnären, svensk?)//Stefan och Leo//Francesca och Tommaso//Leo

Idag åkte vi till Lerici. En liten stad i Ligurien, med helt underbara byggnader. Staden ligger belägen vid havet som kan ses på bilderna. Mycket vackert och mysigt ställe. Just idag när vi var där hölls en stor triathlon-tävling och det vimlade av folk och atleter. Vi gick mest runt och tittade, bland annat upp på en borg där utsikten var magnifik. VIi avslutade visiten i Lerici i lekparken, självklart. Så gör även detta inlägg.

I karusellernas fång. I bakgrunden kan ni skåda triathlon-deltagare i sitt sista moment; löpning, 100 meter från målgången.

Vindruvsskörd

Igår var tanken att vi skulle skörda vindruvor vid huset i Strettoia. Tyvärr var alla vindruvor skördade och trampade när vi anlände så vi fick bara avnjuta festmåltiden som vankades efteråt. Det serverades en hel massa antipasti till förräte, sedan blev det lasagne och till efterrätt en plommonkaka och självklart dracks det vin och vatten och dessertvin till allt. Oavsett om man kör bil eller ej. Vilket jag gjorde, svensk som jag är avstod jag från dessertvinet.

I havets vågade, en fisk jag sågade, och det var du

Bilder och film från piren vid Marina di Pietrasanta

Började dagen med att cykla ner till stranden vid Forte dei Marmi. Parkerade cykeln och tog en löptur mot Pietrasanta. Framme gick jag ut på piren och njöt av havsbrisen. Efter tillräckligt mycket luft, tog jag mig 10 dubbelt så mycket till. Drog av mig löpardojorna, kavlade upp tightsen och gick längs strandkanten tillbaka till Forte dei Marmi. Extremt givande och skön promenad. Hjälpte bland annat ett gäng på fyra tyskar att ta ett gruppkort (dagens goda gärning!). På eftermiddagen hoppade jag på tåget till Viareggio, kollade in staden och vart språkskolan jag anmält mig till ligger (jag börjar den 5 oktober). Inte mycket att se. Misstänker att det ser roligare ut nattetid,
hej hej.

Vardag i aortan

Ännu en av dessa ödesdigra dagar, fyllda med tjock, äcklig, skamlig, ful, töntig, ej god mat, i syndens soffa, framför djävulens tv. Har städat hela lägenheten och bakat kladdkaka, tror att den blev perfekt. Tänkte bjuda familjen imorgon. Idag bjuder jag på indisk gryta, med kyckling, mango och curry. Hoppas det smakar. Hoppas jag inte knakar. Tycker att Italien är världens sämsta land, och Sverige är för fint för att förtjäna en plats på jorden. Längtar, längtar...

Firenze / Florence

Firenze, flod//jag vid domen//Hanna vid domen//Forte dei Marmi var vackert när jag kom hem
(tryck på bilderna för att se i större format)

Idag besökte jag Firenze och Hanna. Mest Hanna. Och Hanna är en tjej som är lika gammal som mig och bor i Firenze för tillfället, jobbar precis som jag som au pair. Det var hemskt trevligt och vi pratade om allt mellan himmel och jord, mestadels de första veckorna av livet som au pair i Italien. Det fanns vissa outsiders som också ville ta del av våran konversation, och de försökte med kommentarer som:
"Are you from Barbieland?"
"Beautiful, bella!"
"I'm in love!"

För att ni verkligen ska förstå att jag inte ljuger ihop hela historien om att jag befinner mig i Italien har jag här filmbevis till och med, den säger det mesta, den säger Italien:

Pietrasanta - Forte dei Marmi

Efter frukosten tog jag cykeln mot Pietrasanta. En tur på cirkus fyra kilometer. För mig blev det fyrtiofem minuters extra cyklande, tog mig ett tag innan jag fann själva la piaza (torget). Där strosade jag omkring på gatorna (se bild ovan) i en stund. Som skrivet i tidigare inlägg, är Pietrasanta ett ställe fullt av kulturella fenomen. Jag hade tänkt mig att möjligtvis hitta ett kulturellt fenomen i form av en människa i min egen ålder att möjligtvis bekanta mig med, men klockan 10 på förmiddagen var det fattigt på den sorten. Jag cyklade därifrån, ner mot Marina di Pietrasanta (stranden/båthamnen). Cykelvägen gick genom en mystisk skog, med mystiska fåglar. Från båthamnen i Pietrasanta tog jag mig längs stranden tillbaka mot Forte dei Marmi, där jag fönstershoppade förbi Lanvin och MaxMara innan jag äntrade la casa.

Efter lunch och en lång eftermiddagssömn framför tv'n spenderades som alltid lite (mycket) tid med Tommaso och Leonardo. På bilden syns Leonardo, flititgt grävandes i jorden. Han är ett stort fan av sin morfar som kör både traktor och flakbil.

..och här är han, morfar/nonno/(glömt vad han heter, pinsamt pinsamt pinsamt). Bilden är från pizzakvällen.

Nu tänkte jag lägga mig och sova, go' natt kära som okära vänner!

Pizza la Casa?

Ljög lite i föregående inlägg, det var igår vi bakade pizza i stenugn, och inte i lördags. Francesca och Stefan hade bjudit in familjerna till två av Leonardos kompisar; Lodovika och Anna. Stefan lärde mig hur man gör pizzadeg och hur man faktiskt bakar ut pizza (watch up friends, jag kanske bjuder på pizza när jag är hemma igen). Jag som sann matvetare (ehehehe?) kan säga att pizzorna från la Casa (hemmet) i Forte dei Marmi var långt ifrån likt något av det du kan få på "Deppan" i Hofors. Detta var något utöver sliskiga, hängande bottnar som dryper av rapsolja och två kilogram billig gummiost från Spar-Arne. Denna gång var bottnarna krispiga, kanterna frasiga men saftiga och toppingen smakade som det ska smaka när man tänker italienskt.

Lämnar er med en mycket kort, men lärorik film om hur det kan låta vid en italiensk sammansvärjelse (eller vad de nu sysslar med, jag förstår ingenting - ännu)!

Pisa

Idag steg vi upp tidigt för att åka mot Pisa. Francesca pluggar på universitet där någon gång i veckan, och under tiden hon satt på föreläsningi 4 h spatserade jag, Tommaso, Leonardo och Stefan på Pisas gator. Först mot det lutande tornet som kryllade av turister, och efter det satte vi oss ner och tog en fika...eller nej, fika får man inte säga i Italien. Vi tog en kaffe, det vill säga espresso. Hur som helst var vi på en "bar" som Stefan kallade det, vilken tydligen var den bästa i Pisa. Ikväll bakar vi pizza i stenugnen som råkar finnas här på gården (mycket vanligt att finna i italienska trädgårdar), ungefär som att jag i mitt hus hemma i Hofors råkar ha en öppen spis (eller två till och med).

Och just det, glömt att berätta en märklig syn jag fick när jag tog en PW (power walk = rask promenad) ner till stranden i tisdags. Alldeles vid ett träd, var det fullt med barr (barren är stora i Italien) trodde jag, och skulle precis till att sätta ner min fot där, när jag till min förtvivlan (?) upptäckte att det var en tillplattad igelkotte. Den hade blivit påkörd av en bil, eller troligen inte bara en, minst ti0 stycken. Stackars igelkotte, vars öde slutade under ett däck på en Alfa Romeo, eller mest troligt under en BMW eller Mercedes Benz (helt i majoritet på gatorna i byn).

Arrividerci a presto!

PS. Som ni ser har jag bytt header, det är från stranden i Forte dei Marmi. I bakgrunden går att skåda marmorbergen liggandes som en mur längs kusten.

Hur en tomat ska se ut

Släng era mjuka och smaklösa tomater i väggen och åk till Forte.

Igår eftermiddag var jag, Rosella och pojkarna i Pietrasanta, en till by 4 km från Forte dei Marmi. Lika mycket turister som i Forte, dock håller Pietrasantas en prisklass i nivå med min värld. Vi drack kaffe på plazan och njöt av utsikten över bergen. Mycket fint. Kan tillägga att det var det perfekta stället och den perfekta stämningen för en iskall öl. Lite svensk sommar-feeling med italiensk arkitektur. Kullerstensgator och mängder av gallerier. Ett ställe fullt av kulturella fenomen.

Pietrasanta - tre kulturella fenomen: 1. Tommaso 2. Marmorberg 3. Plazan

Dagarna de går och går efter varandra

Nu har tre dagar i vardagen passerat. Upp på morgonen, försöka få ungarna att äta frukost. Tommaso åker iväg på dagis och jag sitter hemma med Leonardo tills Rosella (mormorn) kommer tillbaka. Sedan har jag haft min lediga tid. I måndags cyklade jag ner till stranden (en omväg självklart) och tog där en promenad för att utforska stranden åt det sydligare hållet. På tisdagen gick jag ner till stranden (denna gång tog jag den enkla vägen), passerade Dolce&Gabbana, Prada, Versace, Burberry och MaxMara (och det är bara början), väl nere tog jag mig en springtur och utforskade de norra delarna av stranden. På onsdagen tänkte jag cykla ner till familjens säsongshyrda strandstolar och ligga där hela dagen, men för mycket moln gjorde att jag stannade hemma i lägenheten och betade av "Girls just wanna have fun" och "Notting Hill". Idag däremot trotsar jag molnen, och tänker helt enkelt...STEKA! Ensam dock.

På eftermiddagen vid fyra/fem-tiden vaknar Leonardo och Tommaso upp efter att ha sovit middag, då är det meningen att jag ska hoppa in i tjänsten igen. På måndagen tog Rosella med oss till piren vid stranden och sedan fick pojkarna åka i några små extremt tråkiga(!!!!) karuseller. Rosella pekade ut ett hus som tydligen tillhörde Andrea Bocelli. På tisdagen gick vi på ett fritt WWF-zoo med massor av sköldpaddor.

Vi hörs, ciao!

1:a dagen

Leonardo//Tommaso

Mot kvällningen köpte vi pizza och åkte till familjens hus i de kända marmorbergen. Med utsikt över havet, hela vägen till Korsica. Buenanotte!

Resdagen!!

Åkte från Kyrkogårdsvägen 08.30. Helt utan problem. Extremt konstig känsla, att veta att detta är sista gången på 4 månader som jag far på svenska vägar. Med svenska trafikregler, där bilarna faktiskt håller hastigheten, men ändå gnäller alla (inklusive mig själv) på att alla andra är dåliga bilförare.

Jag vinkade adjö av mor, Rasmus och mormor efter att ha avnjutit en liten men ack så god brownie på Waynes på Arlanda (bästa Waynes i hela Sverige). Flygresan till Köpenhamn gick fint, trots bagagets övervikt på 6 kg. I Köpenhamn blev det tokigt. Norwegian var inte lika kundvänliga som SAS och ville att jag skulle krångla med mitt inchekcade bagage. Det fixade sig, och jag fixade mig själv till Pisa. Flygresan var mycket behaglig, glest med resenärer och därav fick jag mig en egen rad, precis vid nödutgången, vilket betyder stor plats för ben, Vogue och Jelly Belly på lösvikt (!). Över Alperna var himlen klar, skiftade i regnbågens färger och månen lyste starkt, vackert vill jag kalla det.

Framme i Pisa plockade Stefan, Francesca och Leonardo upp mig precis som bestämt, och det blev en 30 minuters bilfärd till deras hus i Forte Dei Marmi. Där fick jag träffa Tommaso och Rosella. Efter allt hejande och rundvisning av hus och lägenhet, somnade jag ganska kvickt.

Idag har vi varit på stranden under förmiddagen. Jag har mestadels lekt i sanden med Tommaso och beundrat marmorbergen som ligger precis här i Forte. Nu inväntas lunch!

Teknisk support direkt från Saromooosh

Eftersom jag har både fått frågan och kan förstå om det kan vara svårt för vissa att fatta hela kommentar-grejen så tänkte jag fuska lite med det här löftet om att inte posta något inlägg förrän på lördag. Här följer en kort och mycket enkel guide till hur du lämnar en kommentar på ett blogginlägg.

Som bilden visar börjar du med att (1) trycka på knappen där det står "x kommentarer". Då kommer det upp en liten ruta, bläddra längst ner på rutan och (2) skriv i kommentarsfältet vad du har att säga. (3) Skriv i ditt namn i namn-rutan (eller lämna anonnymt). Har du ett googlekonto eller egen blogg förstår du troligen hur du ska göra. (4) Posta kommentar.

5 days countdown

Nu har jag trollat fram ännu en blogg. Denna gång är den inriktad på mitt liv i Italien, där jag ska jobba som au pair i den lilla staden Forte Dei Marmi under ett år. Designen är långt ifrån att vara nära perfekt och min underrubrik kan jag ju tillägga att min bror har stor del i. Just nu är jag nervös. Inte minst less på detta liv i Hofors, som arbetslös. Det var roligt när skolan fortfarande var tom och solen lyste varmt, och sjön var ljum. Nu är det ganska kasst. Har i stiltjens dagar börjat packa, i min magnifika resväska som blev min på födelsedagen den 4 juni. Äntligen kommer den till användning. För på lördag, just det, på lördag flyttar jag några hundra mil söder ut. Vi ses då Forte Dei Marmi och läsare, för inget mer kommer att publiceras härifrån tills jag landat i Pisa.