Jag hugger i sten, men jag tror att jag sakta börjar se en kontur

Och ja, den konturen har Ystad i syd och Trerriksröset i norr, Smögen i väst och Sundsvall i öst.

Hela förra veckan startade jag varje dag med att lära mig italienska i Viareggio. Jag har träffat enormt mycket trevliga människor där. Mina fikapauser med ett gäng irländare var helt suveräna och under lördagskvällen gick jag ut i Viareggio, och bröt min 2 månader långa svit som nykter, tillsammans med Kate, Krista och Lina från Hongkong, Schweiz respektive Skellefteå. Vi hade minst sagt roligt och hamnade mitt i Salsacirkusen i Viareggios svar på Central Park.

Trots denna totala vändning i mitt sociala liv i Italien, har jag bestämt mig för att nå nya höjder. Nordliga vindar. På torsdag möter jag hösten på Skavsta. Jag kommer sakna macchiato och pasticerior. Men mest glädja mig åt den bästa erfarenheten i mitt liv hittills. Hoppas på fler sådana (dock utan att drunkna i saltvatten från tittorganen).

De sista dagarna ska jag dricka macchiato på Angelo's, äta sushi i Viareggio och köpa knas på marknaden i Forte dei Marmi.

Arrividerci!

Viareggio, scuola di lingua

Har träffat på en engelsman, en engelskkvinna, en Hongkong/USA-tjej, en svenska och en extremt trevlig italienska till språklärare. Är mest förvirrad nu, och avvaktar om hur jag ska fortsätta med Italien. Möjligtvis att en tripp med en Schweiziska, en svenska och en Hongkong/USA-tjej i helgen kan hjälpa mig. Kanske.

Lev ändå

Laddar batterier. Imorgon är det dags för mig att börja tala italienska i Viareggio. Fortfarande matad med influensatrötthet dock. Kör in på Wallander-spåret ännu en dag.

Och när jag tänker efter, så här långt efter så kan jag se hur fel det blev. Ibland gör man rätt, ibland gör man fel, lev med det.
- Markus Krunegård

Hallelujah!

MEN, jag känner mig helt plötsligt väldigt hoppfull inför detta. Jag tror att mitt liv kan gå riktigt bra. Jag tackar Kurt Wallander (och några verkliga människor som inte finns fysiskt närvarande men ack så närvarande i tanken, ni vet vilka ni är), till min ändrade sinnesstämning. Men enda sociala tillgång under eftermiddagen.

Till lunch fick jag en väldigt god risotto med massor av fisk. Eller snarare skaldjur, frutti di mare. Det var gott! Fattar ni gott gott gott. På eftermiddagen gjorde jag scones och varm choklad och te. Det kändes som hemma. Samtidigt såg jag på Kurt och gänget, och plöstligt log jag.

Hellre en varm kram i minusgrader, än ett "buongiorno" i sommarvärme...

Jag har gått och snuvat i tre dagar nu. Idag har jag till och med fått en släng av feber under eftermiddagen misstänker jag, fryser som en stucken gris. Lyssnat på Winnerbäck, massor massor, och Maia Hirasawa. Gudomligt. Inte mycket att rapportera om från Il mio bel mondo (falskt) i övrigt. Ska alldeles strax trippa ner till familjen och äta mat. Mat, spännande att se ifall det blir kokt potatis och morötter eller bresaola och mozzarella?! Haha.

..och "hellre gröt tillsammans, än fläskkotlett ensam" - Lukas Moodysson.

Spotify Premium<3

Har levt ensam i dubbel bemärkelse de senaste två veckorna då Spotify bestämde sig för att haverera min användare efter två veckor utomlands. Och det tog mig ytterligare två veckor att skaffa premium. Men nu kan till och med jag inse att livet är underbart så länge man har musik, oavsett vad man omringas av - närhet som frånvaro. Jag kan inte sluta beundra Anna Bergendahl's (sötaste tjejen i Idol, hösten 2008) version av "Nothing Compares 2 U".