Efter frukosten tog jag cykeln mot Pietrasanta. En tur på cirkus fyra kilometer. För mig blev det fyrtiofem minuters extra cyklande, tog mig ett tag innan jag fann själva la piaza (torget). Där strosade jag omkring på gatorna (se bild ovan) i en stund. Som skrivet i tidigare inlägg, är Pietrasanta ett ställe fullt av kulturella fenomen. Jag hade tänkt mig att möjligtvis hitta ett kulturellt fenomen i form av en människa i min egen ålder att möjligtvis bekanta mig med, men klockan 10 på förmiddagen var det fattigt på den sorten. Jag cyklade därifrån, ner mot Marina di Pietrasanta (stranden/båthamnen). Cykelvägen gick genom en mystisk skog, med mystiska fåglar. Från båthamnen i Pietrasanta tog jag mig längs stranden tillbaka mot Forte dei Marmi, där jag fönstershoppade förbi Lanvin och MaxMara innan jag äntrade la casa.
Efter lunch och en lång eftermiddagssömn framför tv'n spenderades som alltid lite (mycket) tid med Tommaso och Leonardo. På bilden syns Leonardo, flititgt grävandes i jorden. Han är ett stort fan av sin morfar som kör både traktor och flakbil.
..och här är han, morfar/nonno/(glömt vad han heter, pinsamt pinsamt pinsamt). Bilden är från pizzakvällen.Nu tänkte jag lägga mig och sova, go' natt kära som okära vänner!
3 kommentarer:
Vet du vad, det är inte hälsosamt att vara ensam så mycket som du är. Du kommer att bli knäpp snart! Det är bäst jag kommer så snart som möjligt! (Lägg märke till att jag effektivt har undvikit att säga vem som egentligen är ensam och knäpp.) Jag vill också vara på flykt!
Nej men hoppas att du trivs där nere. Jag har svårt att tänka mig att du kan låta bli :) Jag vill dock väldigt gärna komma och hälsa på dig ifall det fungerar.
Din favvokusin (Du får själv gissa vem, men gissar du fel blir jag djupt sårad bara så att du vet).
Nu kom jag på en sak;
- pratar du italienska med la famila (och jag har ingen aning om vad det heter på italienska, pinsamt) eller engelska?
Sedan så lär jag ju nämna att jag har all rätt i världen att vara avis på dig!!! (försök inte få det att låta som om att du har det asjobbigt, herregud sara) Nästan så att jag funderar på att samla ihop hela gävles tomburkar, panta och så ta ett flyg för att göra dig mindre ensam!
Amanda: Jag har nog aldrig varit mer ensam i hela mitt liv än vad jag är här, kom!
Malin: Jo, jag pratar på svenska med barnen. De behärskar språket lika "bra" som alla andra svensktalande 2- respektive 4-åringar. Och alla ytor har ju en insida, denna ytan är inte ens vacker längre.
Skicka en kommentar